Norrköpings ekonomi – en katastrof

Har vi verkligen råd att lägga 4,2 miljarder på ett svävande skrytbygge när det samtidigt läggs ner flera skolor och förskolor i Norrköping? Hur lirar det med kommunstyrets tjat om det tuffa läget i ekonomin?

Svaret är att det inte går inte ihop.

Situation är sådan att om vi gjorde oss av med kommunens (och de kommunala bolagens) samlade tillgångar, som värderas till 33 miljarder kronor, skulle ca 80 % gå till att betala av skulder, avsättningar och förpliktelser. Men en svävande centralstation är de etablerade partierna överens om att slösa pengar på.

Om tv-programmet Lyxfällan vore en tävling hade Norrköpings kommun varit en stark vinnarkandidat.

—

Vi föreställer oss att Norrköpings kommun inklusive våra kommunala bolag, det som med andra ord utgör vår kommunkoncern, säljer av alla sina tillgångar detta ögonblick. Alla fastigheter, alla datorer, alla stolar, alla mikrovågsugnar. Allt.

Vi skulle teoretiskt sett få in 33 miljarder kronor enligt kommunens senast publicerade siffror (2023-12-31). Samtidigt skulle kommunen behöva betala av alla lån, pensionsskulder och avsättningar. Det skulle förbruka närmare 26,5 miljarder kronor av våra gemensamma resurser, d.v.s. ca 80 %.

Efter att alla åtaganden, förpliktelser och skulder har hanterats visar det sig att kommunkoncernen på egen hand endast kan självfinansiera ca 20 % av sina tillgångar.

Varför tar vi upp detta? Jo – vi vill ge en ögonblicksbild över hur ekonomiskt sårbar vår kommunkoncern faktiskt är. Detta är helt avgörande med tanke på hur stora kostnader som följer med den svävande centralstationen.

Vi har frågat kommunen om det finns någon plan för hur stationen ska finansieras och vi har dessutom uttryckligen frågat huruvida stationen ska lånefinansieras eller inte. Svaret vi har fått är att det inte finns någon plan i dagsläget och att upptagning av nya lån är sannolikt.

Eftersom det saknas en plan för hur man ska betala för den svävande centralstationen, och att nya lån inte kan uteslutas, så presenterar vi härnäst en bild över hur den ekonomiska situationen ser ut i vår kommunkoncern.

Kommunkoncernens räkenskaper

Vi har tittat på siffror för Norrköpings kommun inklusive de kommunala bolagen, d.v.s. vi har tittat på siffror på ”koncernnivå”.

Att granska siffror på koncernnivå är bra för att fånga kommunens totala ekonomiska hälsa, annars finns en risk att man missar viktiga pusselbitar som gömmer sig i de kommunala bolagen. Till exempel har det kommunala bostadsbolaget Hyresbostäder AB både stora tillgångar i form av fastigheter och väldigt stora skulder. Genom att följa siffrorna på koncernnivå får vi en bättre helhetsbild då kommunen och de kommunala bolagen redovisas som en helhet.

I vår jämförelse har vi tittat på statistik ur balansräkningarna mellan 1998 – 2023. För åren fram t.o.m. 2022 är statistiken hämtad från Statistiska Centralbyrån (SCB). Balansräkning för år 2023 har vi kompletterat manuellt då den nyligen har offentliggjorts och ej finns att hämta hos SCB ännu.

Vad är en balansräkning?
En balansräkning skulle man kunna säga är ett ”ekonomiskt dokument” som visar ett företags redovisade värde av tillgångar, skulder och eget kapital vid en specifik tidpunkt (ofta sista dagen på året). Balansräkningen ger en överblick över företagets ekonomiska ställning. Med hjälp av balansräkningens information kan vi göra bedömningar över ett företags långsiktiga stabilitet och hälsa.

Balansräkningen går efter principen att
tillgångarna är lika med värdet av skulderna plus det egna kapitalet

Genom att titta på balansräkningen för Norrköpings kommunkoncern kan vi se hur den ekonomiska hälsan ser ut. Vi fångar även in utvecklingen över tid tack vare de siffror och tabeller som Statistiska Centralbyrån (SCB) tillhandahåller helt gratis via deras hemsida.

På skuldsidan hittar vi till exempel lån och avsättningar. En avsättning är en sannolik eller säker utgift man kommer ha i framtiden men man kallar det en avsättning då det råder osäkerhet om när i tiden eller hur stort det slutgiltiga beloppet blir. Avsättningen görs i regel utifrån den bästa uppskattningen man för tillfället kan göra om en framtida kostnad.

Till exempel gör kommunen avsättningar för intjänade pensioner som man är skyldig sina anställda enligt avtal. Eftersom man inte är helt säker på när någon går i pension och inte heller hur kostnaden kommer se ut då inflation, räntor m.m. ändras över tid, så gör man avsättningar som förhoppningsvis matchar det belopp som i slutändan ska betalas ut.

Här ska sägas att vi har räknat med ALL pensionsskuld som kommunen är skyldig sina anställda. Vi ska förklara vad det innebär.

Det är nämligen så skevt att inarbetad pension från innan år 1998 redovisas som eget kapital när det i själva verket är tvärtom – en pensionsskuld som kommunen har till sina anställda och som ska betalas ut när de anställda ska njuta av en välförtjänt pension vid slutet av ett helt yrkesliv.

Kommun- och regionpolitiker älskar det nuvarande systemet – de egna siffrorna ser ju så mycket snyggare ut! Vi höll själva på att falla för detta tills vi läste en artikel från Skandia i tidningen Dagens Samhälle som pekar på denna fälla (finns att läsa här).

Faktum är att om pensionsskulden från innan 1998 hade räknats med på ett rättvist och transparent sätt skulle skulderna hos flera kommuner och regioner i Sverige överstiga det samlade värdet av tillgångarna. Man skulle alltså, efter att teoretiskt sett ha sålt av alla tillgångar, fortfarande ha skulder kvar att betala.

Hade ett företag haft skulder större än värdet på tillgångarna, skulle företaget få kämpa för att klara sig över tid. Det hade blivit betydligt svårare att få nya lån då man i praktiken inte kan täcka skulderna man redan har. En bank hade förmodligen aktat sig för att låna ut pengar till ett sådant företag då det råder brist på säkerheter.

Men hos kommuner och regioner kan man tydligen göra såhär.

—

Vi presenterar härmed ett diagram som visar på kommunkoncernens balansräkningar per år. Diagram #1 utgörs av balansräkningarna mellan 2011 – 2023. Vi fick begränsa oss till 2011 av platsskäl.

Här är den dolda pensionsskulden från innan 1998, på ett mer rättvist och transparent sätt, inbakad på skuldsidan och avräknad från koncernens eget kapital.

De röda staplarna är det samlade värdet på skuldsidan. Det blåa linjediagrammet, som passerar igenom diagrammet lite längre ner, visar kommunkoncernens utveckling av det egna kapitalet över tid.

Den observanta ser att det mellan åren 2021 och 2022 sker en kraftig ökning på skuldsidan samtidigt som den blåa linjen (eget kapital) drar nedåt. Förklaringen till detta är att kommunen gör en massiv avsättning på 3,3 miljarder kronor för den svävande centralstationen. Utöver det tar man ytterligare lån på ca 1,1 miljarder kronor.

—

Kontentan är att kommunens skuldberg bara växer. Det politiska etablissemanget eldar på och ökar skuldsättningen, varmed arvet till våra kommande generationer i Norrköping tvingas handskas med de allvarliga problem som dagens verklighetsfrånvända politiker orsakar.

Om den svävande centralstationens kostnad ökar ytterligare, allt annat lika, kommer vi dessutom successivt närma oss ett läge där vårt eget kapital närmar sig värdet noll samtidigt som skuldberget växer. Det går inte att utesluta ett sådant scenario, där kommunkoncernens samlade skulder i realiteten överstiger värdet av tillgångarna.

Ett sådant scenario skulle leda till katastrofala följder. Vår kreditvärdighet skulle hamna i strålkastarljuset och ifrågasättas, varmed våra möjligheter till tecknandet av nya och fördelaktiga lån riskerar att dras med som konsekvens.

Dessutom skulle kommunen sannolikt behöva chockhöja skatter och avgifter eller kraftigt skära ner på kärnverksamhet och välfärd, eller allt det där samtidigt, bara för att ha tillräckligt med pengar innan fakturorna förfaller.

I en riktig katastrof skulle Norrköpings kommun kunna hamna i ett läge där man får betalningsproblem och hamnar på obestånd. I en sådan situation skulle det genast sätta Norrköping på kartan – då väcks den hittills obesvarade frågan om vad man ska göra när en kommun inte längre klarar av att betala sina fakturor. Det finns nämligen inget regelverk för hur man ska göra, trots det faktum att allt fler kommuner och regioner fortsätter belåna sig och steg för steg närmar sig ett kritiskt läge där frågan om obestånd, och i förlängningen kommunal konkurs, måste behandlas.

En person eller ett företag kan i realiteten ha större skulder än tillgångar utan att hamna på obestånd. Så länge man hela tiden får in tillräckligt med pengar för att hinna betala innan fakturorna förfaller så kan man fortsätta. Men då är det bara en tidsfråga tills man inte längre klarar av det.

På obestånd hamnar den som inte kan betala skulderna i rätt tid, d.v.s. i den takt som skulderna förfaller, och att denna situation inte bara är tillfällig.

Här kan en petimäter till tjänsteman börja vifta med sitt finger och komma med invändningen att kommuner rent juridiskt inte kan gå i konkurs, och att kommuner dessutom har en lagstadgad beskattningsrätt vilket gör att man alltid kan få in pengar genom att beskatta folket. Och rent juridiskt är det så – man kan inte försätta en kommun i konkurs.

Men vad gör man när Bosse eller valfri näringsidkare har levererat mat till typ halva stadens skolor och inte får betalt i tid för att kommunen har köpt en svävande centralstation för pengarna? Bosse och hans konkurrenter kommer naturligtvis inte vilja leverera mat eller andra förnödenheter till kommunen då kommunen inte klarar av att betala.

Då väljer kommunen att höja skatten istället. Kommer Bosse och andra produktiva medborgare vilja vara kvar i kommunen när skatten chockhöjs, fakturorna inte betalas i tid och skola efter skola läggs ner för att skatten inte räcker till? Nej – till slut får man nog av vanskötseln och söker sig någon annanstans. Kommunen tappar därmed produktiva delar av befolkningen och skattebasen sinar. Man förlorar således också förutsättningen som gör att kommunalskatten fungerar – de produktiva människorna.

Risken med att sätta sprätt på kommunens skattepengar i dyra skrytprojekt, som den svävande centralstationen, är att vi får mindre pengar över till annat. Det är det som är vår poäng och som blir än viktigare givet kommunkoncernens ekonomiska situation.

Visst, rent juridiskt kan inte en kommun försättas i konkurs. Men hur ska en kommun fortsätta verka när man har skulder upp över öronen samtidigt som de produktiva människorna söker sig till andra ställen? Att ha kommunalskatten som svar på frågan om obestånd eller förestående konkurs förutsätter återigen att man har en beskattningsbar befolkning kvar i kommunen. Vad gör man när den befolkningen inte finns kvar?

Etablissemangspartierna har säkert en alldeles utomordentlig plan om krisen kommer. Man kanske kan lägga upp den svävande centralstationen på blocket?

—

”Men ekonomin mår väl dåligt på grund av omvärldseffekterna? Räntor och sådant sägs det ju?”

När etablissemangspartierna skyller på de s.k. ”omvärldseffekterna” som påverkar ekonomin så finns det en liten kärna av sanning i den förklaringen. Det är klart att vi påverkas av höjda räntor eller på grund av exempelvis krig, konflikter eller flaskhalsar i världshandeln som gör att kostnader skjuter upp i höjden. Men dessa så kallade ”omvärldseffekter” jobbar inte i ett vakuum, och några av dessa omvärldseffekter kan vi skydda oss emot beroende på hur vi agerar och vilka risker vi tar.

Ett hushåll som har amorterat av sina skulder på bolånet påverkas inte lika hårt som en familj med höga skulder när räntorna går upp. På liknande sätt påverkas kommuner olika hårt av denna omvärldseffekt beroende på hur de styrande politikerna har agerat historiskt. Frågorna man kan ställa sig är: har man försökt amortera på skulderna eller har man shoppat loss med skattebetalarnas pengar? Har man varit sparsam eller har man köpt en svävande centralstation? Sådant spelar roll!

Den svävande centralstationen är ett riskprojekt som saknar motstycke i Norrköpings historia. Våra kommuninvånare tvingas ersätta ökade kostnader till följd av inflation med 100 % eftersom sittande kommunpolitiker har bestämt att det ska vara så. Lägg därtill den skuldnivå som vi har redogjort för ovan. Skuldberget, som bara växer och växer, kommer leda till ökade räntekostnader vilket får till följd att vi har mindre pengar kvar till kärnverksamhet.

Vad vi försöker få sagt är att man inte kan skylla bort sitt politiska ansvar på s.k. ”omvärldseffekter” eftersom räntor och inflationskostnader hör ihop med vilka val man gör. Hade vi haft styrande politiker som hade sagt NEJ till en svävande centralstation så hade vi inte ens behövt diskutera stationskostnader på 4,2 miljarder. Vi hade inte heller, för den delen, behövt fundera på hur man över huvud taget ska klara av fakturorna som staten börjar skicka över till oss år 2028.

De etablerade partierna bär ett blytungt ansvar för var någonstans vår kommun befinner sig men väljer att skylla ifrån sig på omvärldseffekter – det är vår poäng!

—

”Nu är det väl ändå slut på de tråkiga nyheterna om den svävande centralstationen? Nu har ni pratat om kostnadsuppräkningar, räntor, inflation och allt det där. Där tar det väl slut?”

Nej, om det vore så enkelt. Kommunen måste fortsätta göra avsättningar under de kommande åren för den svävande centralstationen. Bara budgeten 2024 innehåller avsättningar på 131 miljoner kronor, en s.k. ”finansiell kostnad” som det så fint heter. Samtidigt riktas nedskärningskrav på kommunens nämnder med ungefär lika mycket, vilket innebär mindre pengar i bl.a. skola och äldreomsorg.

Bara för att illustrera vad vi istället kan få för 131 miljoner kronor så kommer ett diagram och en tabell med hur många helårsarbetare vi har råd att anställa för pengarna.

Här är resultatet:

I diagram #3 listas antal helårsarbetare som kommunen kan anställa för 131 miljoner kronor. Varje stapel representerar antal helårsarbetare vi kan få för just den lönegruppen med 131 miljoner kronor. Till exempel kan 201 helårsarbetare anställas med en lön på 35 000 kr/mån (lönegrupperna anges brutto, d.v.s. före skatt).

Vi har räknat med personalomkostnadstillägg (förkortas PO-tillägg) på 40,33 %. PO-tillägg omfattar till exempel lagstadgade arbetsgivaravgifter, avtalspensioner och avtalsförsäkringar. Vi har även tillämpat den kommunala schablonen på 15 %. Den omfattar till exempel kostnader för kompetensutveckling, utrustning och friskvård och tillämpas internt i kommunen. Procentsatserna för PO-tillägg och den kommunala schablonen har vi inhämtat från kommunen.

—

”Men är 4,2 miljarder kronor verkligen så mycket pengar för en kommun?”

Ja!! Det är så otroligt mycket pengar!

4,2 miljarder kronor är ungefär den totala kostnaden att sätta alla barn i Norrköpings kommun i förskolan, skolan och gymnasiet i ett helt år. Alla skollokaler, all skolpersonal, alla skolmåltider, alla ersättningar till friskolor. Allt det där inräknat!

Bara för att illustrera vilken köpstyrka 4,2 miljarder kronor faktiskt är så har vi tagit fram några exempel på vad som kan köpas istället för en svävande centralstation.

Och innan någon missförstår – det är med glimten i ögat som vi lägger fram förslagen, vi är alltså inte av åsikten att Norrköpings kommun till exempel ska köpa stridsflygplan eller skicka mjölkbistånd till barnen i Kiruna. Vi vill bara illustrera hur otroligt mycket pengar det är som slösas på den svävande centralstationen.